Regi: Fritz Lang
IMDB: tt0017136
Nu är semestrarna slut, regnet börjar droppa över Stockholm och förhoppningsvis ska det bli fler tillfällen att kolla film. Det här är andra gången jag ser Metropolis, tyvärr denna gång på en ganska taskig DVD-kopia, med stråkmusik som inte alls verkade kopplad till handlingen. Lite skillnad mot första gången, på Cinemateket då det var livemusik med Matti Bye och co. En oförglömlig filmupplevelse. Lyckligtvis lyckades en del av den känslan stanna kvar vid denna tittning också.Historien är effektivt enkel. I ett framtida teknokratsamhälle där arbetarna förpassats till tröstlösa bostäder under jorden och aristrokratin lever glada dagar i solen, träffar playboyen Feder arbetarflickan Maria. Mötet blir en ögonöppnare för Feder som plötsligt ser det fruktansvärda maskineri som ligger bakom hans och de andra priviligerades välstånd. Hjärtat måste vara förbindelselänken mellan hjärnan och handen.
Det här är inte bara en nästan sönderrefererad film. Inte bara i musikvideor som Madonnas "Express Yourself" och Queens "Radio Gaga". Den innehåller också de flesta av de arketyper och motiv som senare ska bli science-fictiongenrens stapelvaror. Maskinen som skapas till människans avbild. Teknologi som styr människan i stället för tvärtom. Rädslan för övervakningssamhället.
Det som skiljer den från sina nutida varianter är väl snarast det kristna budskapet, där Maria framstår som en frälsare som predikar sitt kärleksbudskap nere i mörkret. När den galne vetenskapsmannen gör en kopia av Maria som vampaktigt vänder kärleksbudskapet till ett om våld och uppror är det en härlig insats av skådespelerskan Birgitte Helm och en av filmens höjdpunkter.
