IMDB: tt0015324
Det är skönt att se att dåliga översättningar av titlar inte är något nytt. Originaltiteln "Sherlock J:r" är ju betydligt fyndigare. Här spelar Keaton en biografmaskinist med detektivdrömmar som blir falskt anklagad för att ha stulit en klocka av sin flickväns far. På jobbet somnar han vid projektorn och drömmer sig in i filmen som visas, där huvudrollerna gradvis byts ut mot de som han mött i verkliga livet. I filmen blir han Sherlock J:r - "världens näst bästa detektiv" och i en serie halsbrytande stunts och gags, räddar han flickan och återtar stöldgodset.Det här är en kort liten pärla - bara 44 minuter. Den är kanske inte lika sammanhållen som "Krut, kulor och kärlek", men det tar den igen med tempo. Framför allt scenerna där Keaton går in och ut ur filmduken är mästerliga och som specialeffekter funkar de än idag.
Leken med konst och verklighet, hur de imiterar och påverkar varandra är det som ger filmen djup, samtidigt som det naturligtvis framför allt är stor komik. Till och med det klassiska "halka-på-bananskal-tricket" används - men på ett annorlunda sätt. Den här typen av fysisk humor finns knappt idag och är en rolig upptäckt. Det här är filmer som åldras väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar