I den här bloggen kommer jag att redovisa mitt försök att se samtliga filmer i boken "1001 filmer du måste se innan du dör". Jag är inte den enda som försöker, och har bestämt mig för att den bästa metoden för mig blir att se filmerna i ordning, en efter en. En hel del av dem har jag redan avverkat. Vissa blir kära återseenden, andra bävar jag lite för. En tidsplan måste ju finnas också, vad sägs om fem år? Den som lever får se...
/Martin Johansson

tisdag 18 januari 2011

#43 Storm över Asien (1928)


Regi: Vsevolod Pudovkin
IMDB: tt0019286
Originaltitel: Potomok Tjingis-chana

Det här projektet har verkligen sina vilda kast. Den här gången var det dags för - ja, vad? Den bästa beskrivningen jag kan ge är "sovjetisk matinéfilm", men det låter inte lockande, och det här var faktiskt riktigt underhållande trots min inledande skepsis.
Huvudrollen, en namnlös mongolisk jägare, blir laglös efter att i vredesmod ha attackerat en brittisk pälshandlare. Tydligen styrde britterna i området under den här perioden - omkring 1918 - vilket var en nyhet för mig. Den unge mannen flyr upp i bergen där han snart blir inblandad i det ryska inbördeskriget på partisanernas sida. Han blir tillfångatagen och nästan arkebuserad då britterna får för sig att han är ättling till Djingis Khan. I stället försöker de inrätta honom som en marionettkung för att på så sätt få kontroll över området.
Jag vet inte hur historiskt korrekt skildringen är, men sanningen att säga så bryr man sig inte särskilt mycket. Som boken säger, är det fascinerande hur filmen väver samman genrer som egentligen inte borde höra ihop. Det börjar som ett slags antropologisk dokumentär i stil med "Nanook", blir sedan lite sovjetisk plakatfilm, följt av rafflande krigsäventyr - det enda som egentligen saknas är en inbyggd kärlekshistoria.
Det ödsligt vackra mongoliska landskapet utnyttjas maximalt och till skillnad från exempelvis Eisenstein använder sig Pudovkin av en tydlig protagonist som är lätt att identifiera sig med.
Medan vissa scener är väldigt stiliserade, är andra otäckt realistiska, som då hjälten opereras efter att ha skjutits. Där sparas det minsann inte på blod och närbilder på öppna sår. Över huvud taget är den häftigt filmad. Rörlig och hela tiden visuellt intreassant. Visst kan scenerna av exotiska seder och buddhistiska ritualer bli lite långa för moderna ögon, men det var ändå en trevlig erfarenhet och breddade min bild av sovjetisk film.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar