I den här bloggen kommer jag att redovisa mitt försök att se samtliga filmer i boken "1001 filmer du måste se innan du dör". Jag är inte den enda som försöker, och har bestämt mig för att den bästa metoden för mig blir att se filmerna i ordning, en efter en. En hel del av dem har jag redan avverkat. Vissa blir kära återseenden, andra bävar jag lite för. En tidsplan måste ju finnas också, vad sägs om fem år? Den som lever får se...
/Martin Johansson

fredag 3 december 2010

#39 En natt i hamn (1928)


Regi: Josef von Sternberg
IMDB: tt0018839
Originaltitel: The Docks of New York


Ibland kan det vara intressant att bara kasta sig in i en film, utan några förutfattade meningar och utan att veta vad filmen kommer att handla om. Så gjorde jag med den här - En natt i hamn - och det var nog bara en fördel. Jag behöll ett öppet sinne och belönades med filmmagi.
Stumfilmen - åtminstone i Hollywood - sjunger på sista versen nu och blommar verkligen ut. Berättelsen börjar nere hos eldarna på ett fartyg som just anlöpt New Yorks hamn. Eldaren Bill förbereder sig för en natt i hamn med allt vad det innebär. I stället blir han vittne till när en ung kvinna försöker dränka sig. Han hoppar i från kajkanten och plockar upp henne, vilket får stora konsekvenser för de båda inblandade. Bill bär kvinnan till den lokala syltan där han, efter att hon kvicknat till, friar till henne. På skoj eller allvar, får man aldrig riktigt veta, men giftermålet blir av samma samma natt efter att man väckt upp en präst som bor i närheten.
Det är ett förtätat drama som utspelar sig under mindre än ett dygn. Fotot, där ljuset silas genom dimmiga gator, tillsammans med den tydliga arbetarklassmiljön får filmen att påminna om Griffiths "Broken Blossoms". Men Von Sternberg är betydligt mer illusionslös, och kanske just därför blir känslorna så kraftfulla. Karaktärerna här har levt livet, vilket märks i deras ansikten och kroppar. I grunden är det ett moraliskt drama om att vi alla har ett ansvar gentemot varandra, som män, kvinnor och människor. Att von Sternberg ändå visar upp en skön cynism hos birollskaraktärer och manus gör att historien behöller sin äkthet och fräschör än idag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar