Regi: Luis Buñuel
IMDB: tt0020530
Originaltitel: Un chien andalou
Också drömmen har sin inbyggda logik, vilket Buñuel vill visa i denna sin debutfilm. Eller vill han? Det här är ett undflyende mästerverk som kan fyllas med nästan vadhelst betraktaren vill. En metafor för könskampen mellan män och kvinnor. Någon ser kanske hur religion och moral förstör varje försök till äkta känsla. Valet är fritt. Hur som helst, på bara fjorton minuter, lyckas den skaka runt huvudet rejält. Ibland gränsar verket till abstrakt konst. Salvador Dalí, som var med och skrev manuset, har också lämnat sitt avtryck. Myror som kryper ut ur händer är något som också återkommer i hans bildkonst.För en del räcker det dock med första scenen, där ett moln som passerar över månen blir till en rakkniv och ett öga. Provokation, javisst. Annars skulle en sådan scen naturligtvis inte ha placeras först. Men det kanske mest spännande med Den andalusiska hunden är hur den använder sig av det nya mediets konventioner för att berätta en historia till synes utan handling. Klippningen och textskyltarna följer mönstret i vanlig film, men öppnar falluckor och få oss att se saker på ett nytt sätt. En dörr kan öppnas mot havet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar