#41 En kvinnas martyrium (1928)

Regi: Carl Theodor Dreyer
IMDB: tt0019254
Originaltitel: La passion de Jeanne d'Arc

En stumfilm om Jeanne d'Arcs rättegång och sedemera avrättning, kan det vara något? M bangade, säger sig vara "mätt på stumfilm". Inte jag, inte än, när man får se något gripande och enkelt som det här.
Dreyer berättar nästan helt och hållet i närbilder, och det här är verkligen ansiktenas film. Ingen av skådespelarna bär smink eftersom Dreyer ville att även den minsta mimik skulle registreras. Dessutom är bakgrunderna och miljöerna så vita och neutrala att det inte finns något annat att betrakta. Skulle vara svårt för vissa av dagens botoxskadade stjärnor att ställa upp på.
Falconetti som spelar den enkla bondflickan Jeanne är fullkomligt självlysande. Det är nog en av filmhistoriens mesta prestationer, ändå gjorde hon ingen mer film. Ryktet säger att det var Dreyers regissörstil som bröt ner henne. Bland annat ska hon ha fått knäböja på iskalla stengolv bara för att Dreyer skulle få fram den rätta bilden av undertryckt lidande i hennes ögon. Jag vet inte om ryktet talar sanning, men lidandet syns i alla fall.
Det är starka scener när Jeanne håller emot för prästernas tryck. De försöker få henne att erkänna att synerna hon sett är falska. Det är en privat religion hon hävdar, ett ensamt möte med gud. Säkert är det lika provocerande att hon är en kvinna som dessutom klär sig i en mans kläder. Det påminner lite om "Sången om Bernadette", en betydligt senare och betydligt mer sentimental Hollywoodfilm som jag faktiskt fick M att sitta igenom.
Allt som allt var detta en stark och oförglömlig upplevelse som jag starkt rekommenderar. Den är inte så lång, vilken kan vara en fördel.