Regi: Germaine Dulac
IMDB: tt0013626
Att börja morgonen med en stumfilm var ganska trevligt, särskilt som den är av med hanterbar längd. Det här är - konstigt nog - bokens enda representant för den franska impressioniststilen inom filmen. Det var väl aldrig någon särskilt publikdragande rörelse, men väldigt inflytelserik framöver. Framför allt gällde det kameraarbetet där man arbetade mycket med att fånga hur huvudpersonerna upplever skeendet, snarare än att objektivt återge det.Det här är ett förtätat drama som utspelar sig under en kväll och en morgon. Madame Souriante är uttråkad hustru till en tygförsäljare. Han brukar roa sig med att skjuta sig själv på låtsas. Själv bläddrar hon i magasin och fantiserar om stiliga tennisspelare. När han får biljetter till teatern, vägrar hon följa med och tillbringar i stället kvällen ensam i lägenheten där hon långsamt bryter samman. Hon fyller hans pistol med riktiga kulor, men ångrar sig sedan.
På många sätt påminde den här filmen om Polanskis "Repulsion", där en annan kvinna befinner sig ensam i en lägenhet och långsamt drivs till vansinne. Dulac får verkligen fram känslan av någon som gradvis förlorar kontakten med verkligheten. Groteska bilder på mannen dyker upp överallt. När hon inte kan sova, dundrar en pendel fram och tillbaka över bilden. Det är en enkel film som klär av det borgerliga äktenskapet. På sitt sätt är Monsiuer Beudet lika fast. I sin vrede över att inte nå fram till hustrun, vrider han huvudet av en docka. I en värld där könen inte förmår kommunicera, tycks Dulac mena, är tragedin inte långt borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar