#18 Krut, kulor och kärlek (1923)

Regi: Buster Keaton, Johan G. Blystone
IMDB: tt0014341

Detta är den första långfilmen (skam på mig!) av Buster Keaton som jag har sett. Den lilla tevekanalen Access har tidigare visat några av hans kortfilmer, vilket har givit mersmak. Annars är det ju Charlie Chaplin som gäller om stumfilmskomedi ska visas i Sverige, men Keaton har en annan typ av charm som jag efter den här filmen nog tycker är lika vass.
Den svenska titeln säger egentligen inte så mycket om handlingen. På original heter den Our Hospitality, vilket är en ironisk blinkning om det som komma skall. Den naive Willie åker till Södern för att ta över ett hus han ärvt av sin far. Tyvärr ärver han även en gammal släktfejd. Han förälskar sig i dottern i den andra familjen, medan sönerna och fadern gång på gång försöker skjuta honom. När han blir bjuden hem till familjen av dottern, kompliceras mordplanerna. De kan inte skjuta honom så länge han är en gäst i deras hem, så Willie försöker hålla sig inomhus så länge det bara går.

Det finns verkligen inte en lugn stund i den här filmen. Det är action för första rutan till den sista och är fullt av visuella gags. Dessutom är flera av stunttricken halsbrytande, vilket blir än mer imponerande med tanke på att Keaton utförde dem själv. Det mest avancerade - och mest berömda - utspelar sig i ett vattenfall, men det finns många exempel. En ny och trevlig bekantskap för mig. Trist bara att det tog så länge för mig att upptäcka den.