Regi: Erich von Stroheim
IMDB: tt0013140
Skabrös är ett fint ord som passar alldeles utmärkt för det här filmen. Den kretsar kring ett gäng strandsatta ryska aristokrater som under falska namn lever loppan i Monte Carlo. De finansierar sina kaviarfrukostar med hjälp av falskmyntade sedlar som de byter ut mot äkta under dekadenta casinokvällar i hemmet. I centrum står den cyniske Karamzin, spelad av von Stroheim själv. Han bestämmer sig för att förföra en uttråkad diplomathustru för att därigenom skaffa tillräckligt med pengar för att kunna flytta vidare. Som om detta inte vore nog har han dessutom förfört hushållerskan med löfte om giftermål och slösat bort hennes sparade pengar på casinot.Inledningen är fantastisk. De ryska grevinnorna har perfekt ondulerade frisyrer och Karamzin röker kanske filmhistoriens längsta cigaretter. Det är solblekt och alla är en smula uttråkade, ändå inser de att deras livsstil kräver ett ständigt inflöde av pengar. Monaco är pampigt porträtterat och von Stroheim använder sig på ett fint sätt av ljus och skugga i många scener. Det erotiska spelet mellan Karamzin och diplomathustrun är också underhållande. Von Stroheim gör ett oförglömligt porträtt av en man som inte drar sig för att droppa med en våt servett på bordsduken för att låtsas gråta. Trots detta måste jag säga att också jag efterhand blir lite uttråkad av de omständliga förförelsescenerna. Vid ett tillfälle avbryts det av en munk, vid ett annat tillfälle av en eldsvåda. Dessutom är slutet något bisarrt och oförklarligt. Karamzin försöker bland annat våldta den lätt utvecklingsstörda dottern till falskmyntaren. Varför får man aldrig riktigt veta. Kanske det har att göra med att filmen klippts ner kraftigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar