I den här bloggen kommer jag att redovisa mitt försök att se samtliga filmer i boken "1001 filmer du måste se innan du dör". Jag är inte den enda som försöker, och har bestämt mig för att den bästa metoden för mig blir att se filmerna i ordning, en efter en. En hel del av dem har jag redan avverkat. Vissa blir kära återseenden, andra bävar jag lite för. En tidsplan måste ju finnas också, vad sägs om fem år? Den som lever får se...
/Martin Johansson

tisdag 15 juni 2010

#22 De gririga (1924)


Regi: Erich von Stroheim
IMDB: tt0015881

Aj, aj. Nu har det dröjt så där länge igen. Det vore dålig stil att skylla på fotbolls-VM. I själva verket var denna film en ren plåga att ta sig igenom; vet inte egentligen vad motståndet beror på. Jag fick se den i många korta omgångar innan jag till slut kom i mål.
Det må vara en filmhistorisk milstolpe när Stroheim filmade utanför studion och i naturliga miljöer - det hjälper liksom inte när historien inte lyckas engagera. I fokus står McTeague, tandläkare utan utbildning, och den moraliska nedförsbacke som hans och andras girighet leder till. Under korta scener får vi se hur han kysser sin blivande fru när hon är under narkos. De gifter sig trots hennes tveksamhet och strax efter bröllopet får hon veta att hon vunnit femtusen dollar på lotteriet. Detta får hjulen att snurra runtomkring och leder i slutänden till elände för alla inblandade. Att porträttera pengar och girighet som roten till allt ont är väl inte ny. På sätt och vis påminner historien om 00-talsfilmen "There will be blood", men den var ju otroligt mycket mer engagerande.
Ursprungligen var "De giriga" nio timmar, klipptes ner till 140 minuter, klipptes upp igen till fyra timmar, vilket är den version som jag har sett. De förlorade bitarna har ersatts med stillbilder, vilket självklart kan ha en orsak till min akuta tristess. Vi tar nya tag, helt enkelt.

2 kommentarer:

  1. Förstår jag dig rätt om jag antar att filmen har ungefär 200 minuter stillbilder i sig? Eller är det de scener som saknas från niotimmarsversionen som markeras med stillbilder?
    Stroheim hävdade ju att den som klippte hans film "had nothing on his mind but his hat" men det tycks vara samma sak med restaureraren :)

    SvaraRadera
  2. Har väl inte klockat exakt, men det är inte omöjligt att det var så mycket stillbilder. Jag förstår restaureraren som ville vara trogen originalet, men resultatet blir mest av intresse för den inbitne filmhistorikern. Kanske den nedklippta versionen ändå hade varit bättre att se, men det kan jag inte avgöra.

    SvaraRadera