Regi: Oscar Micheaux
IMDB: tt0011870
Det här var en film jag verkligen såg fram emot att se; det äldsta bevarade verket av en afroamerikansk regissör. Huvudpersonen är Sylvia Landry, en lärare från sydstaterna som tar sig till norr för att samla in pengar till sin skola. Hon möter motstånd, inte bara från inskränkta vita, utan även svarta; bland annat en präst som gjort sig ett namn på att predika att vita hamnar i helvetet medan de svarta, om de är fromma och håller sig på sin plats, kommer till himlen. Hon får till slut pengarna och återvänder, bara för att fångas upp av sitt förflutna och falla offer för en utpressare. I en historia inuti historien får vi följa hennes uppväxt. Hennes far blir oskyldigt anklagad för mord och hela hennes familj blir lynchad. Hon kommer själv undan med livet i behåll, men blir nästan våldtagen av mordoffrets bror. Dessa scener är nog de rent filmiskt starkaste i sin enkelhet och brist på stilisering. Annars får jag i ärlighetens namn säga att jag tidvis hade svårt att hänga med i svängarna. Det är många karaktärer och en hel del bihistorier. Vissa sammanhang går förlorade för ett modernt öga, som att Sylvia i början ska ha placeras i en "komprometterende situation" vilket gör att hennes fästman bryter förlovningen. När jag senare fick veta att detta hänt, var jag tvungen att spola tillbaka och se scenen igen, utan att bli klokare.
Men starkast intryck är nog känslan av att Micheaux vill berätta historien så autentiskt som möjligt. Till skillnad från "Nationens födelse" är karaktärerna mångbottnade. Skurkarna kan lika ofta finnas hos svarta, som den skvallrande betjänten vars lösmynthet orsakar lynchningen i slutscenerna. En annan skillnad: inga svarta skådespelare sminkar sig vita.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar