Regi: Mauritz Stiller
IMDB: tt0014109
Den här filmens plats i filmhistorien är naturligtvis sammankopplad med dess största stjärna, Greta Garbo, som här gör sin debut. Jag har inte läst boken, men vet att Selma Lagerlöf inte alls var nöjd med resultatet, utan tyckte att Mauritz Stiller hade gjort det till en billig följetong. Hur som helst, med anpassningen till filmmediet måste man göra förändringar, och filmen har säkert givit Lagerlöfs verk många fler läsare.I centrum står den försupne prästen Gösta Berling som lever som "kavaljer" på godset Ekeby där den majestätiska Majorskan styr. Kavaljererna är alla män som halkat snett i livet och som nu lever som något slags hovnarrar, vilket får vissa av dem att känna sig ohyggligt förnedrade.
Berling är en riktig kvinnokarl. Vare sig han vill det eller inte, så förför han alla kvinnor i sin närhet. Trots att han har huvud- och titelrollen, bleknar han dock i jämförelse med alla de intressanta kvinnoporträtten runtomkring. Och det är detta som gör filmen intressant. Majorskan, spelad på ett fantastiskt vis av Gerda Lundequist, dominerar varje scen hon är med i. Hon har vissa likheter med Margareta Krook, som spelade samma roll i teveserien från 1986. Greta Garbo gör kanske inget stort intryck, men det är ingen tvekan om att kameran älskar hennes ansikte.
Det magnifika fotot är en annan orsak att se filmen. Det värmländska landskapet utnyttjas maximalt. Det märks att det är samma fotograf, Julius Jaenzon, som låg bakom Körkarlen. Samma djup i bilderna, vilket skapar en dynamik mellan personerna utan att behöva använda korsklippning. Actionscenerna på slutet, framför allt när Ekeby brinner ner till grunden, är också mäktiga.
Det som sänker filmen lite, är att den är för lång för sitt eget bästa. Att kolla igenom den i en sittning är i mastigaste laget. Det minns jag inte riktigt från när jag såg den förra gången. Ett viktigt stycke svensk filmhistoria är det i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar